Uttal

  • Uttal:
    • IPA: /juːrd/
Översättning
1.toprak
2.çakıl
3.kum

Artikel: en.

Definitioner

Substantiv

  1. material bestående av en blandning av löst sammansatta organiska och oorganiska ämnen som samlas ovanpå fast berggrund; även om mytologiskt grundelement i grekisk och kinesisk filosofi
  2. (mindre ofta i plural) landområde, särskilt om jordbruksmark; mark
  3. (särskilt i bestämd form, även Jorden) hypotetisk planet med egenskaper liknande jordens, oftast i plural
  4. en referens mot vilken man mäter elektrisk spänning, ofta fysiskt kopplad till marken

Exempel

  • Det blir fina skördar varje år tack vare den näringsrika jorden.
  • Endast ett fåtal människor har varit på en annan himlakropp än jorden.
  • Många forskare tror att det finns fler jordar som vår ute i universum.

Böjningsformer

Bestämd singularjordenObestämd genetiv singularjords
Bestämd genetiv singularjordensObestämd nominativ pluraljordar
Obestämd genetiv pluraljordarsBestämd genetiv pluraljordarnas
Bestämd pluraljordarna