| Översättning | |
|---|---|
| 1. | bulmak |
| 2. | keşfetmek |
Definitioner
Verb
- hitta något (särskilt om man är den förste); vara den förste att förstå att något existerar
- komma på hur något fungerar eller hur något kan göras, särskilt inom naturvetenskapen (särskilt om man är den förste)
Exempel
- Vem upptäckte kroppen?
- Vem upptäckte Jupiters måne Europa år 1610?
- Vem upptäckte grundämnet uran?
- Jag upptäckte felet först igår.
- Varje år upptäcks flera nya arter av insekter.
- Vem upptäckte fotosyntesen?
Böjningsformer
| Imperfekt | upptäckte |
| Presensparticip | upptäckande |
| Presens | upptäcker |
| Supinum | upptäckt |
| Imperativ | upptäck |