Uttal
- Okänd accent:
- IPA: /knʉːt/
| Översättning | |
|---|---|
| 1. | düğüm |
Artikel: en.
Definitioner
Substantiv
- anordning med sammanbundna snören, trådar eller rep, för att sammanfoga dem, fästa dem vid något, eller för att bilda öglor
- punkt där flera förbindelseleder möts
- trassligt problem, dunkel eller tvistig fråga; den egentliga eller huvudsakliga svårigheten; kärnpunkten, huvudfrågan, det väsentliga eller det viktigaste
- hörnförbindelse i hus, särskilt i timmerhus
Exempel
- Du måste dra åt knuten, annars kommer den inte att hålla.
- Knuten är att lyssna in behov och önskningar.
- Det är där knuten ligger.
- Det är där en viktig knut finns för ECB att lösa upp innan man kan öka på sina stimulanser.
- Däri ligger knuten.
- Det är just knuten.
Böjningsformer
| Bestämd singular | knuten | Obestämd genetiv singular | knuts |
| Bestämd genetiv singular | knutens | Obestämd nominativ plural | knutar |
| Obestämd genetiv plural | knutars | Bestämd genetiv plural | knutarnas |
| Bestämd plural | knutarna |