Uttal

  • UK:
    • IPA: /ˈɹʌptʃə/

Ingen översättning hittades i den valda målspråket.

Definitioner

Substantiv

  1. A burst, split, or break.
  2. A social breach or break, between individuals or groups.
  3. (medicine) A break or tear in soft tissue, such as a muscle.
  4. (engineering) A failure mode in which a tough ductile material pulls apart rather than cracking.

Verb

  1. (transitive, intransitive) To burst, break through, or split, as under pressure.

Exempel

  • Hatch from the egg, that soon, / Bursting with kindly rupture, forth disclosed / Their callow young.
  • He knew that policy would disincline Napoleon from a rupture with his family.

Böjningsformer

Perfektparticipruptured
Imperfektruptured
Presensparticiprupturing
Pluralruptures
Tredje person singular indicativ presensruptures