ÖversättningUttal
Substantiv
1.occupation
  • UttalUS

Artikel: en.

Definitioner

Substantiv

  1. period, under vilken en stats tilltvingade makt råder över ockuperat land, eller intressegrupp tar över annans egendom
  2. rådande, olagligt tillstånd under period av med trupper tilltvingad makt över främmande, ockuperad stat
  3. olagligt besättande av annans egendom

Exempel

  • Den sovjetryska ockupationen av Estland inleddes 1940 och varade till 1991.
  • Tiotusentals människor i Stockholm sympatiserade med rivningsmotståndarna under ockupationen av kvarteret Mullvaden på Södermalm.

Böjningsformer

Bestämd singularockupationenObestämd genetiv singularockupations
Bestämd genetiv singularockupationensObestämd nominativ pluralockupationer
Obestämd genetiv pluralockupationersBestämd genetiv pluralockupationernas
Bestämd pluralockupationerna

Kategorier