Uttal
| Översättning | |
|---|---|
| 1. | viking |
Artikel: en.
Definitioner
Substantiv
- plundrare och sjökrigare från Norden under vikingatiden (ca 790-1100 e. Kr.), ibland även om deltagande i sjöfärder från dessa länder med andra syften, exempelvis handel
- mer allmänt om invånare i Norden under den aktuella tiden, nordbo
- långväga färd, vikingafärd
Exempel
- De foro i västerviking.
Böjningsformer
| Bestämd singular | vikingen | Obestämd genetiv singular | vikings |
| Bestämd genetiv singular | vikingens | Obestämd nominativ plural | vikingar |
| Obestämd genetiv plural | vikingars | Bestämd genetiv plural | vikingarnas |
| Bestämd plural | vikingarna |