| Översättning | Uttal | |
|---|---|---|
| Substantiv | ||
| 1. | qualification | |
| 2. | competence | |
| 3. | authority |
|
| 4. | competency | |
Artikel: en.
Definitioner
Substantiv
- egenskapen att uppfylla de formella kraven
- detta som formellt följer av den fullmakt som en person innehar
Exempel
- Om en sökande helt eller delvis saknar den formella behörighet som fordras, kan hon eller han ansöka om att få sin reella kompetens prövad.
- Förvaltningsmål ligger under kammarrättens behörighet.
- Ombudet har handlat inom sin behörighet enligt fullmakten och bilköpet är direkt bindande mellan huvudmannen och bilhandlaren.
Böjningsformer
| Bestämd singular | behörigheten | Obestämd genetiv singular | behörighets |
| Bestämd genetiv singular | behörighetens | Obestämd nominativ plural | behörigheter |
| Obestämd genetiv plural | behörigheters | Bestämd genetiv plural | behörigheternas |
| Bestämd plural | behörigheterna |